En spegel för revisionister

(Ledare i "Folkets Dagblad" den 9 mars 1963)

Under de senaste tolv månaderna har den av Dange ledda revisionistklicken lyckats erövra ledningen för Indiens kommunistiska parti genom att utnyttja den omfattande kampanj som den indiska storbourgeoisiens och storgodsägarnas härskande grupper på bred front satt i gång mot Kina, mot kommunismen och mot det indiska folket. De har förrått marxismen-leninismen och den proletära internationalismen, förrått den indiska proletariatets och det indiska folkets revolutionära sak och slagit in på nationalchouvinismens och klasskapitulationens väg, varigenom de skapat ett fullständigt kaos i Indiens kommunistiska parti. Deras strävan är att förvandla Indiens kommunistiska parti till ett bihang åt storbourgeoisin och storgodsägarna i Indien och en lakej åt nehruregeringen.

Hur djupt har Dange och kompani sjunkit? Låt oss först se på Danges den 14 november 1962 daterade gratulationsbrev till Nehru i anledning av dennes födelsedag.

Här följer dess oavkortade text:

Min käre Panditji,

Tillåt mig att å Indiens kommunistiska partis vägnar överbringa våra hjärtliga gratulationer till er i anledning av er 73-årsdag.

Ni har inspirerat och hjältemodigt lett den indiska nationen i dess kamp för nationell frihet.

Under perioden sedan oavhängigheten vanns har ni lagt grunden till en ny indisk nation, förpliktad att föra en politik för planmässig utveckling, demokrati, socialism, fred, alliansfrihet och antikolonialism.

I dag, mitt uppe i den allvarliga kris som framkallats av den kinesiska aggressionen, har hela nationen som en man slutit upp kring er för att skydda sin ära, sin integritet och suveränitet.

Indiens kommunistiska parti förbinder sig att ge sitt oreserverade stöd åt er politik för nationellt försvar och nationell enhet.

Må ni länge leva för att genomföra era ideal att bygga upp ett välbärgat och socialistiskt Indien.

Eder tillgivne S. A. Dange
ordförande för IKP

Detta är ingen vanligt hövlighetsbetygelse. I detta brev 1) ställer sig Dange på de indiska reaktionärernas sida och vänder sig häftigt emot det socialistiska Kina, 2) utlovar Dange Indiens kommunistiska partis stöd åt nehruregeringens "politik för nationellt försvar och nationell enhet", som är riktad mot Kina, mot kommunismen och mot det indiska folket, och vad mera är, han utlovar inte stöd i allmänhet utan "oreserverat stöd", och 3) sätter Dange sin lit till att Nehru, storbourgeoisiens och storgodsägarnas representant, ska åstadkomma socialism i Indien.

Detta brev ger svart på vitt på dangeklickens politiska förräderi mot det indiska proletariatet. Det är ett kontrakt genom vilket de säljer sig till den indiska storbourgeoisien, storgodsägarna och nehruregeringen.

Allt sedan nehruregeringen 1959 framprovocerade den indisk-kinesiska gränskonflikten har dangeklicken undan för undan avslöjat sitt revisionistiska ansikte allt tydligare. Under de senaste tre åren eller så har de ställt sig på storbourgeoisins och de stora godsägarnas ståndpunkt och tjänstgjort som nehruregeringens försvarare och vägrödjare i dess antikinesiska kampanj.

1) Dangeklicken har, utan minsta hänsyn till den historiska bakgrunden och det faktiska läget vid den indisk-kinesiska gränsen, betingelselöst understött nehruregeringens krav på kinesiskt territorium. I fråga om östsektorn av den indiskkinesiska gränsen försäkrar de, att den olagliga Macmahonlinjen är en "faktiskt utstakad gränslinje" och att den utgör "Indiens gräns". Vad väst- och mellansektorerna av den indisk-kinesiska gränsen angår, framställer de nehruregeringens oberättigade anspråk såsom "riktiga".

2) Helt bortseende från faktum att de härskande grupperna i Indien medvetet provocerat gränskonflikten för att fylla sina inrikes- och utrikespolitiska behov, har dangeklicken försökt att lägga över ansvaret för konflikten på Kina med påståenden om att Kina "har en felaktig politisk värdering av läget i Indien" och att "följden var att denna tvist skapades".

3) I stället för att avslöja sanningen, om de indiska truppernas fortgående intrång på kinesiskt område under de senaste över tre åren, har dangeklicken följt Nehru i spåren och på det mest illvilliga sätt förtalat och att angripit Kina i enlighet med de härskande indiska reaktionära gruppernas önskemål. De har påstått att Kina "begått ett trohetsbrott", att Kina "vill lösa en gränstvist med Indien medels väpnat våld", att Kina "håller fast vid alla sina gamla kejsares gamla kartor", att Kina har "en fanatisk ambition återställa vad det anser som sin historiskt geografiska nationalstats form", att Kina "vill ge sitt liv och slåss emot sin granne och broder" "till och med för en tum av en häck", att Kina har "gripits av något av Bonapartism", att Kina har "intagit en militaristisk och tredskande hållning" och "nu hotar till och med världsfreden" och så vidare och så vidare.

4) I stället för att fördöma nehruregeringens hårdnackade inställning på att vidmakthålla spänningen längs den indiskkinesiska gränsen och avvisa en fredlig uppgörelse, har dangeklicken gjort sitt yttersta för att rättfärdiga nehruregeringens hållning att vägra förhandlingar. De har uttalat att de ger "fullt stöd" åt det förhandsvillkor som nehruregeringen uppställde för förhandlingarnas återupptagande.

5) Dangeklicken har skamlöst försökt att överskyla de omfattande angrepp som de indiska trupperna inledde mot Kina. Sju dagar efter det att Nehru den 12 oktober 1962 givit order om att "befria" kinesiskt territorium från de kinesiska gränsvakter som skyddade det, utsände Dange ett uttalande vari han pratade om att "de kinesiska styrkorna trängt in söder om McMahonlinjen och sålunda kränkt indiskt territorium", samt sade "att vi anser den indiska regeringens rapport vara sanningsenlig i detta avseende".

6) Sedan nehruregeringen iscensatt ett omfattande angrepp på Kina krävde dangeklicken högljutt "försvar av fosterlandet". Den 1 november och den 2 december 1962 samt den 12 februari 1963 antog de på varandra följande resolutioner, vilka utlovar fullt stöd åt nehruregeringens "politik för nationellt försvar och nationell enhet", söker förleda folket till att göra "större frivilliga offer", stödja nehruregeringen i "inköp av vapen från vilket land som helst" och ställa sig bakom dess politik att gå samman med den amerikanska imperialismen.

Det är endast allt för klart att dangeklicken, under kommunistisk mask, har spelat en roll som nehruregeringen inte själv kan spela då det gäller att bedra folket, piska upp reaktionära nationalistiska stämningar och undergräva vänskapen mellan Kina och Indien. Det är inte att undra på att nehruregeringens inrikesminister för någon tid sedan glädjestrålande sade: "Kunde det ges ett bättre svar till Kina än att ledaren för det kommunistiska partiet i detta land, herr Dange, själv fördömer den kinesiska ståndpunkten och företräder den indiska regeringens syn på saken?"

Dangeklickens nationalichauvinism strider inte bara mot det indiska proletariatets intressen utan också mot intressena hos den överväldigande majoriteten av det indiska folket, det vill säga mot Indiens nationella intressen. Inrikespolitiskt tjänar dangeklickens nationalchauvinism den indiska storbourgeoisiens och storgodsägarnas reaktionära nationalistiska intressen, utrikespolitiskt tjänar den den amerikanska imperialismens syften, som är att befordra neokolonialismen i Indien. Deras chauvinistiska politik utgör ett stöd för nehruregeringen i dess strävan att undertrycka Indiens folk och på bekostnad av det nationella oberoendet träda i imperialismens sold. Deras politik innebär ett förräderi såväl mot det internationella proletariatet som mot det indiska folket.

Från första dagen av det omfattande väpnade angrepp som nehruregeringen inledde mot Kina har dangeklicken gått längre och längre och vidtagit en hel serie åtgärder till stöd åt nehruregeringens "politik för nationellt försvar och nationell enighet", och de har allt grundligare genomfört sin linje, som innebär klasskapitulation.

Här ett slående exempel. Fyra dagar efter de indiska styrkornas med full kraft inledda angrepp vid den kinesiska gränsen och sedan Nehru uppmanat arbetarna att "inte hänge sig åt strejker", rusade Dange i sin egenskap av generalsekreterare för den indiska landsorganisationen åstad med ett brev till Nehru. I detta föreslog han att en triangelkonferens med representanter för arbetarna, arbetsgivarna och regeringen skulle hållas för att diskutera "produktionsfrontens och försvarets problem". Nehruregeringen var genast beredd att ta fasta på detta råd och inkallade omgående den föreslagna triangelkonferensen. Konferensen antog enhälligt en resolution, som förbjöd arbetarna att tillgripa strejker eller sänka arbetstakten och uppmanade dem att arbeta övertid, bidra till den "nationella försvarsfonden" och teckna sig för "försvarsobligationer".

Genom denna handling bistod Dange direkt den indiska storbougeoisien att klavbinda arbetarrörelsen, beröva arbetarna deras elementära rättigheter och intensifiera utsugningen samt förslava det arbetande folket. Denna skändliga handling, som Dange begick såsom ordförande för Indiens kommunistiska parti och generalsekreterare för landsorganisationen, bevisar att han helt gjort sig till ett verktyg åt den härskande klassen för undertryckande av arbetarklassen och och det arbetande folket.

Här är ett annat slående exempel. I november 1962, lät S. G. Sardesai, en medlem av dangeklicken i Indiens kommunistiska partis centralkommitté, sprida en broschyr, i vilken bl.a. följande står att läsa:

Vi har större - inte mindre - moralisk skyldighet än våra övriga landsmän att försvara vårt land, när ett socialistiskt land angriper oss.

Vi vädjar uppriktigt och ivrigt till det härskande partiet, nationalkongressen, och också till alla andra patriotiska partier, att vi i denna kritiska stund ska ställa alla meningsskiljaktigheter åtsido och enas under den gemensamma nationalflaggan. Det enda som i detta ögonblick har något att betyda är det nationella försvaret ...

... vi förklarar uttryckligen att, även om vi är utestängda från deltagande i de kollektiva ansträngningarna för nationens försvar, vi ändå ska ägna all vår kraft åt just denna sak ... vi ska göra det utan att vänta oss minsta belöning och även om en del av våra egna landsmän försöker behandla oss som parias ...

Det för dagen avgörande, prövostenen på vår patriotism är ... att ge helgjutet stöd till premiärminister Nehru, att stärka hans händer och utföra hans befallningar ... Han är landets överste fältmarskalk, dess överbefälhavare ...

Se där! Hur fullkomlig dangeklickens tillgivenhet för Nehru är! Hur vämjeligt de kryper för det indiska kongresspartiet! Och vilken fanatisk nationell chauvinism de ådagalägger! De
gör sitt yttersta för att tjäna den indiska storbourgeoisiens och storgodsägarnas intressen och driva det indiska folkets breda massor att ta ställning emot det socialistiska Kina. Har
detta något gemensamt med proletär internationalism eller med äkta indisk patriotism?

Här är ytterligare ett slående exempel. I november 1962 yttrade Dange i en rapport till den indiska landsorganisationens generalråd:

Vi ställer inga villkor för att försvara vårt land, ty landet tillhör folket. Jag anser vi inte, i ett läge sådant som det vi nu har, ska bestämma vårt uppträdande genom att fråga huruvida landet tillhör oss eller den nationella bourgeoisien ... Vi stödjer krigsansträngningarna utan reservationer... I fråga om försvaret stödjer jag nehruregeringen utan villkor ... Vi måste stå för vår nationalism ... I en situation då nationen befinner sig i fara, kräver försvaret och de nästan krigsartade förhållandena att de till landsorganisationen anslutna fackförbunden tillfälligt modifierar sina normala förbindelser med bourgeoisien, sitt sätt att fungera och behandla arbetarklassens frågor ... Som arbetarklass säger vi att vi tills vidare låter frågan anstå om strejker och om att med sådana metoder skydda vår klass intressen ... Vapenstillestånd i industrin är i viss mening 'klassamarbete'. Men det accepteras medvetet ... Frågan om obegränsat stöd åt den nationella bourgeoisien var vid denna historiska vändpunkt inte något som stod i motsättning till arbetarrörelsens principer ... Vi stödjer alltså krigsansträngningarna, vi är med den nationella bourgeoisien ... Tveka inte. Ju mera vi tvekar desto mera förvirrade blir ni.

Här förnekar Dange fullständigt statens klasskaraktär och framställer en stat, som befinner sig under storbourgeoisiens och de stora godsägarnas diktatur, såsom tillhörande folket. Han har helt gått över på bourgeoisiens sida och offentligen manat till obegränsat stöd åt bourgeoisien. Han tar fullständigt avstånd från den marxistisk-leninistiska teorin om klasskampen och förespråkar öppet klassamarbetet. Dange och kompani har förfallit fullständigt och blivit blinda verktyg för den indiska storbourgeoisien.

Ännu mera chockerande är att Dange och kompani, samtidigt som de slutit upp kring nehruregeringen. under parollen om "nationell enhet", utnyttjat de härskande indiska gruppernas makt till att undanskaffa de människor inom det indiska kommunistiska partiet som inte är överens med dem och till att splittra sönder partiet. Sedan Kina hade genomfört eld-upphör och på eget initiativ dragit tillbaka sina gränsvakter, företog nehruregeringen, vägledd av en lista som den tidigare erhållit, arresteringar över hela landet och fängslade åtta- à niohundra av det indiska kommunistpartiets medlemmar och ledande kadrer på olika nivåer, som står lojala till proletariatets och folkets sak. Dangeklicken uppmanade "alla partimedlemmar att icke låta sig provoceras av arresteringarna utan med lugn och kall beslutsamhet genomföra partiets politik" och utnyttjade samtidigt situationen till att låta sina anhängare följa polisen i hälarna för att överta partikommitteernas ledande organ i ett antal stater. Syftet med dessa dangeklickens handlingar var att ombilda det indiska kommunistiska partiet och rasera den indiska revolutionära rörelsen till tjänst för storbourgeoisins strävanden.

Dessutom bistår Dange och kompani nehruregeringen att lura folket med dess humbugs-"socialism". De prisar Nehru såsom "symbolen för den nationella enheten" och säger: "När ni har en sådan person i spetsen för nationen och vi (Dange och kompani) intar vår riktiga position i den gemensamma fronten, växer denna front till en ledande kraft för framtida utveckling. Vilken framtida utveckling? Utvecklingen till socialism."

Moskvauttalandet framhåller klart att kommunister bör avslöja de borgerliga politikernas demagogiska bruk av socialistiska paroller. Men Dange och kompani har ingenting uträttat för att avslöja Nehrus så kallade socialism. Tvärtom har de försökt att intala de indiska kommunisterna och det indiska folket att Nehru verkligen genomför en socialistisk politik och bör ges obegränsat stöd. De har offentligen bett kongresspartiet att samarbeta med Indiens kommunistiska parti för att bygga socialism i Indien under nehruregeringens ledning. Vi vill fråga: om dangeklicken tror att man kan lita på att Nehru och hans kongressparti ska genomföra socialismen, vilket behov finns det då för ett kommunistiskt parti under Danges och hans kumpaners ledning?

De nu anförda fakta visar tydligt att dangeklicken är i färd med att glida allt längre utför revisionismens väg. De har ersatt klasskampsteorin med klassamarbetsparollen, och de har ersatt den proletära socialismen med bourgeoisiens socialism. De försvarar hängivet storbourgeoisiens och storgodsägarnas diktatur, och har kastat det indiska proletariatets och det indiska folkets revolutionära sak för alla vindar. De stöder villkorlöst nehruregeringen i dess politik att leja ut sig till den amerikanska imperialismen och har helt uppgivit uppgiften att bekämpa imperialismen. De trampar vänskapen mellan det kinesiska och det indiska folket under fötterna och uppträder som trumpetare för nehrus antikinesiska kampanj. Den proletära internationalismen har de ersatt med borgerlig chauvinism. Kort sagt, dangeklicken har redan förfallit så djupt att de förrått marxismen-leninismen och den proletära internationalismen och de sjunker djupare och djupare i klasskapitulationismens och nationalchauvinismens träsk.

Detta är inte första gången i historien som revisionister av Danges och kompanis typ uppträtt i ett kommunistiskt parti.

Efter andra världskriget har revisionistiska strömningar hemsökt de kommunistiska partierna i flera länder. Renegater mot marxismen-leninismen, sådana som Browder och Gates i Förenta Staterna, Larsen i Danmark och Shojiro Kasuga i Japan, har uppträtt i ganska många partier. Och det är inte endast i de kommunistiska partierna i de kapitalistiska länderna som dylika renegater framträtt. I Jugoslavien, där proletariatet en gång hade makten, uppdök den revisionistiska titoklicken, som förrådde marxismen-leninismen. Det är av vikt för kommunisterna i hela världen att dra lärdomar av den skada som dessa förrädarklickar tillfogat kommunismens sak.

Titoklicken tillhandahåller en spegel. Den avslöjar hur en renegatgrupp, som följer en revisionistisk linje, korrumperar partiet och förorsakar att ett socialistiskt land degenererar till ett kapitalistiskt land.

Dangeklicken tillhandahåller en annan spegel. Den visar hur ledarna för ett kommunistiskt parti i ett kapitalistiskt land slår in på revisionismens väg, halkar utför den och slutar som bourgeoisiens tjänare och svans.

De indiska kommunisterna och det indiska folket befinner sig i dag i en ytterligt svår situation. Kinas kommunistiska parti och det kinesiska folket känner djupt med och har starka sympatier för de indiska kommunister, som fortsätter sin kamp för kommunismens sak, och för det indiska proletariatet och det indiska folket, som har lysande revolutionära traditioner. Inga reaktionärer, inga revisionister kan hejda det indiska folkets frammarsch. Stödda på proletariatet och folkets breda massor ska marxismens-leninismens krafter slutligen övervinna alla svårigheter och utvecklas och växa i komplicerade och svåra strider. Historien kommer att bevisa att de, som beslutsamt förfäktar rätt och sanning och håller fast vid marxismen-leninismen och den proletära internationalismen, är de verkliga representanterna för det indiska folkets och den indiska nationens intressen. Indiens framtid ligger i deras händer.

Förhållandet mellan Kina och Indien genomgår också i dag en svår period. De indiska reaktionärerna och revisionisterna gör sitt bästa för att undergräva vänskapen mellan Kinas och Indiens folk. Imperialisterna gör också vad de kan för att fiska i grumligt vatten och utså split. Men vi har alla skäl att inte underskatta styrkan hos den stora vänskap som består de bägge folken emellan och som har en lång tradition. Mot bakgrunden av den väldiga styrkan i denna vänskap framstår de indiska reaktionärerna och dangeklicken som en handfull pygméer. Slutligen skall det bli klart att ingen kan undergräva vänskapen mellan Kinas och Indiens folk eller vänskapen mellan de indiska kommunisterna och de kinesiska kommunisterna.